Snyft!

En sorgens dag för Mathilda! Det är hemskt det som inträffat!

Minnen har suddats ut för att aldrig återvända! Hennes högra hand har givit sig av!

Den som hon vårdat och älskat så högt i 2 år är nu borta! Aldrig mer kommer den få liv!

Den har funnits med henne i skolan, där den otaliga gånger fått dela rum med pennor,

suddigum och överstrykningspennor!

Den har fått legat i värdeskåp på hotellen i Turkiet och i handbagaget på Landvetter.

Hemma har den fått vila i sängen, bakom ett element, i badrummet och har till och med

blivit glömd i skafferiet!

Den har fått möta många smällar i asfalt, grus, gräs, parkettgolv, is och snö. Och de otaliga

gånger den har mött mitt öra går inte att räkna.

Mina fingrar kommer sakna dess silvriga knappar, mina motiv kommer sakna den underbara

kameran. Mitt liv har blivit en bit tommare!

Och allt detta på grund av mitt taskiga minne och klantighet.

På grund av att jag inte plockade ur min älskling ut fickan på morgonrocken och slängde in

alltihop i tvättmaskinen på 60 grader!

Efter en hel timme i vattnet så var jag ganska säker på att den inte gick att rädda!

MIN MOBIL ÄR DÖD!