Jag måste!

Ska man till att förklara föregående inlägg kanske. Det blir svårt. Jag har lovat att inte skriva mer om detta alls i bloggen och jag har lyckats i över ett år nu. Men det börjar bli svårt. Jag har tänkt så mycket det senaste och jag blir inte klok på mig själv.

Varför gör en människa nåt sånt? Och nu syftar jag på mig själv. Vad gjorde jag egentligen? Det kändes rätt just då och har känts rätt så länge... Men innerst inne har jag nog inte tyckt det. Jag har vadderat in det hela och gömt det långt långt in så det inte ska göra så ont.

Jag gjorde fel. Väldigt fel. Mot en person som stod mig så nära. Det var längesen det hände och mycket av det som blev sagt och gjort har jag glömt. Jag har glömt mina ord och mina handlingar, men jag vet att dom inte var bra.

Jag skulle vilja säga förlåt. För allt som jag sa och gjorde. Men hur ska man kunna be en person om förlåtelse när man inte har tillstymmelse till kontakt längre?

Jag vet att du läser min blogg. Kanske kommer du att lämna en sarkastisk kommentar. Kanske kommer du inte skriva nåt alls. Kanske struntar du fullständigt i vad jag säger just nu. Kanske tar du det till dig.

Jag vet att våra chanser att bli vänner igen är lika med noll.

Oavsett vad som händer så säger jag det ändå, och ta det till dig för jag menar det verkligen!

förlåt