Kärlek på riktigt - vid 20?
Har funderat på det ett tag. Kan man verkligen hitta den personen man vill spendera sitt liv med när man är så ung?
Eller för den sakens skull, när är man för ung för det??
Finns det inte de 45:åringar som träffas, dejtar och sen gifter sig inom två år och sedan skiljer sig strax därpå?
Men är det mer tillåtet för att de är 45 och inte 25 eller 15??
Är det meningen att Christian och jag ska vara tillsammans livet ut?
Som jag ser mitt liv just nu, så kan jag inte tänka mig nåt annat. Jag kan inte se mig själv utan honom på nåt sätt.
När jag vaknar på nätterna så räcker det att bara vända sig om för att se att han ligger där (visserligen har han snott hela täcket och jag fryser som en gris, men ändock!)
Och känslan när han lägger sin arm runt mig och ligger så nära att ett frimärke inte ens får plats.... den känslan känns precis likadan som den gjorde för 1 år och 9 månader sen.
Visst bråkar vi.
Det finns otaliga saker som vi inte är överens om och som vi kan tjata om hur länge som helst. Det har också våra kompisar märkt... Hehe...vi kan bli riktigt arga på varandra.
Men det känns lite bra också.
Vi gick omkring i nästan ett helt år utan att fightas en enda gång. Det är väl nu det exploderar kanske!
Ändå tror jag att det är få personer som har det vi två har.
Christian är världens bästa pojkvän på det sättet att han också är min kompis. Min absolut bästa kompis, måste jag säga.
Det finns ju faktiskt ingen som känner mig på det sätter som han gör. Han har inga problem att prata om "tjejgrejer" och annat. (vilket mina kära vänner också har lagt märke till)
Men sen är han ju såklart den små-svartsjuke, kramgoe grabb som man bara vill stoppa in i ett örngott och krama ihjäl!
Jag behöver nog inte sitta och lägga ut en massa sliskiga dikter, lååååånga kärleksförklaringar eller tråka ut er med heeela våran historia från början till slut, för att ni ska förstå att jag verkligen älskar den här killen!
Sen får vi se om vi gör slut nästa tisdag, om tre år eller aldrig....!
Förhoppningsvis det sistnämnda... men man ska aldrig säga aldrig!
Det enda jag kan säga är att han är bäst på alla sätt och jag älskar honom otroligt mycket!
Christian + Mathilda

0 kommentarer: