Kommer inte Rackeby att alltid vara "hemma"?
Jag tror nog faktiskt det!
För fortfarande, fast jag nu har bott i stan i nästan fyra år, så säger jag fortfarande "Hemma i Rackeby".
För fortfarande, fast jag nu har bott i stan i nästan fyra år, så säger jag fortfarande "Hemma i Rackeby".
På något sätt så är det hemma för mig. Det är ju ändå hela min barndom vi snackar om här.
När jag började 7:an på Dalängskolan så måste jag ju erkänna att jag inte önskade nåt annat än att få flytta in till stan. Det var ju pest och pina att kravla sig upp 05:50 varje morgon för att hinna med den enda bussen som gick in till stan.
Sen spelade det ingen roll om man slutade tidigt eller inte, för enda bussen hem gick 15:40.
Så visst önskade man sig därirfrån otaliga gånger. Speciellt på vintern när man frös både det ena och det andra av sig i väntan på busshelvetet som aldrig kom!
Men när jag tänker tillbaka, vad skönt vi ändå hade det!
Ett stort hus med en gigantisk trädgård. Som gjord för att spela fotboll och åka skidor och pulka på. Skogen låg också tätt inpå trädgården, vilket ledde till många dagars lek.
Ett stort hus med en gigantisk trädgård. Som gjord för att spela fotboll och åka skidor och pulka på. Skogen låg också tätt inpå trädgården, vilket ledde till många dagars lek.
Utanför trädgården låg en ladugård och en lada, vilket ledde till ännu mera roligheter (även om vi inte fick leka där! Hehe)
Och huset kommer jag ihåg i minsta detalj!
Jag kommer fortfarande ihåg ljudet när man öppnade dörren och sparkade av sig skorna precis till höger när man kom in (vilket pappa, by the way, alltid var förbannat irriterad på)
Jag tror att jag, Jonas och Josefine har bott i vartenda sovrum som fanns i huset också.
Det "stora" rummet klassar vi alla tre som "mitt" rum. Jag tror det var Jonas som bodde där först, sen Josefine och sen jag. Vi känner alla tre att det var vårat egna rum! (Det har lett till en del fighter! Haha)
Rackeby var en fantastisk plats att växa upp på.
Där fanns ju allt som ett barn kan önska sig. En stor gungställning, ett riktigt fotbollsmål där vi körde "Pricken" i princip varenda sommardag, hö att hoppa i (vilket vi inte fick göra), stora ytor att springa och leka på och så skogen som alltid var lika spännande att leka i.
Och behöver jag tillägga att det var otroligt fint på vintern när det låg drivor med snö över hela trädgården?
Att bo i stan är nästan ett måste när man blir äldre. Det passade perfekt att flytta hit när jag började första ring på gymnasiet.
Men fortfarande saknar jag Rackeby. Jag skulle kunna skriva en hel bok om allt vi har gjort där. Fladdermössen på vinden, hur vi fikade med mormor i hallen och på lekstugetaket, garderoberna som var perfekta gömställen när "Kurragömma" lektes, vedspisen som jag aldrig lärde mig att tända i. Ja, jag kan fortsätta länge.
Även om det nu har flyttat in en annan familj i det huset så är det fortfarande VÅRAT!
Ingen annans! Om jag nån gång skulle bli ekonomiskt oberoende så skulle jag köpa "vårat" hus. Det tillhör oss.
Det huset innehåller min och mina syskons barndom.
De finaste minnena jag har finns i det huset.
Slutligen, jag älskar Rackeby!
Det är det finaste som finns!
Det är det finaste som finns!
